Vad ska vi göra med Musse?


Jag har hamnat i en situation där det inte går att vinna… Hur man än gör kommer det att bli ett sorgligt och otrevligt beslut. Jag har funderat på detta nu under en tid, men idag väljer jag att dela med mig av det till dig och jag hoppas att jag kan få in någon annans tankar om det här. Finns det kanske en tredje lösning som jag har missat?

Först till bakgrunden:
Musse är en av våra två älskade katter. Han är kastrerad, ska bli 8 år nu i oktober, han är vackert orange och den snällaste och mysigaste katten man kan tänka sig. Musse har alltid varit en utekatt. Han går och kommer som han vill, han är en fantastisk jägare och han har alltid hållt huset rent från möss och andra smådjur.

Musse
Musse

Under årets varmare perioder är Musse oftast ute på nätterna och då kommer han hem på morgonen, äter, kelar lite, leker med kattkompisen Freja och sover. Sedan på kvällen drar han iväg igen. Under den kallare årstiden brukar han vända på rutinerna och vara ute på dagarna och hemma på nätterna.

Alla i omgivningarna här känner till Musse och alla är lika förtjusta i honom.

Problemet började för snart en och en halv månad sedan då Musse plötsligt försvann. När han inte kommit hem på ett antal nätter började vi leta efter honom. Vi var runt och frågade överallt, vi tog långa promenader i skogen och vi körde även de längre rundorna med bilen och letade.

När det gått ett par dagar till började vi bli väldigt oroliga… Vi försökte skicka telepatiska signaler till honom, men vi fick ingen kontakt, nu steg oron… Vi fyllde på hans matskål och skickade ut bilderna i kosmos, barnen var ledsna och frågorna började bli lite väl många och jobbiga.

Musse
Musse

Efter nästan två veckor var vi nästan inne på att Musse inte skulle komma tillbaka. Vi började så smått med att förbereda barnen på att Musse kanske inte skulle komma hem och plötsligt en lördag kommer det någon och knackar på vår dörr.

Det var en dam som vi inte kände sedan tidigare, men hon berättade att hon trodde att hon hade vår katt i sin trädgård. Hon berättade att han hade varit där ett tag och att hon hade hört av andra att det förmodligen var vår katt. Vi kastade oss i bilen och körde efter damen hem till dem och jodå, det var Musse!!

Han var inte riktigt sig lik. Han var väldigt mager, han var väldigt blek i sin utstrålning och han var full av fästingar. Men han kände igen oss och hade inget emot att följa med oss hem i bilen.

När vi sen kom hem började vi upptäcka fler och fler märkligheter. För ca 6 månader sedan bytte vi plats på var katternas mat står. Innan stod maten i köket, men eftersom vår pudelvalp envisades med att käka upp all kattmat och sedan bajsa ner hela huset, bytte vi plats på maten till ett ställe dit katterna kunde gå, men som inte hundarna kom åt. Det hade ju varit så i cirka ett halvår och det hade fungerat utmärkt, men nu gick Musse och satte sig i köket vid den gamla matplatsen och jamade efter mat. Trots att vi flera gånger lyfte in honom till det nya matstället, upprepade han samma mönster under hela dagen.

En annan sak som också var konstigt var att Freja, kattflickan, inte ville vara med Musse längre. Annars brukade de leka och busa hejvilt, men nu undvek hon honom och ville hellre bli utsläppt än att vara med honom.

Musse tillbringade två dagar med att äta och sova, energierna började öka runt honom, men sedan ville han ut igen. Han jamade med höga protester och till slut släppte vi ut honom igen och sedan var han borta igen…

Efter ett par dagar fick vi ett nytt samtal från samma dam om att Musse var där igen. Nu började de tycka att han var jobbig. Han ville in i deras stuga till varje pris och när han inte blev insläppt satt han på fönsterbrädan och skrek och drog med klorna på fönsterrutan. Vi åkte dit och hämtade honom och när vi kom hem upprepade sig samma scenario som när vi hämtade honom förra gången.

Nu började vi inse att något inte stod rätt till. Vi bestämde oss för att inte släppa ut Musse förrän vi hade fått rätsida på honom och nu började mardrömmen… Musse vägrade äta, han sov nästan inte utan han vandrade fram och tillbaka i huset och nu jamade han inte längre… Han SKREK!  Tjugofyra timmar om dygnet lyssnade vi på det här och på lördagsmorgonen satt vi oss ner och pratade om vad vi skulle göra. Här måste jag tillägga att det inte bara var skrik. Musse började också att kissa och bajsa precis överallt. I badrummen, i tvättkorgen, i köket, i vardagsrummet och i barnens rum. Musse hade aldrig gjort något utanför kattlådan under åtta år och nu var det kiss och bajs överallt.  Vi stängde in honom i ett stort rum där han hade allt han behövde, men då hoppade han ut genom ett fönster, promenerade på en plåtskiva på väggen som går runt hela huset, fram till en balkong, hoppade in dit och klev sedan runt i lägenheten och fortsatte. Det verkade ju som om det hänt något i huvudet på Musse och det verkade bara bli värre och värre. Vi bestämde oss för att kontakta veterinären på måndag och fråga vad vi skulle göra och diskutera med honom om det fanns några andra alternativ än det värsta – avlivning…

En timme senare reagerade vi plötsligt på att det inte var något kattskrik längre. Alla började leta efter Musse. Vi har ett jättestort hus på 1100 kvm så det var mycket att leta på. Men Musse fanns ingenstans. Däremot hittade vi ett öppet fönster i gästrummet och ganska snart stod det klart för oss att Mussa hade desperat kastat sig ut från andra våningen för att få komma ut.

Nu har det gått tre dagar sedan Musse försvann och det är ju ganska uppenbart att han inte vill vara här längre. Samtidigt är det uppenbart att det hänt något med honom som gör att han inte längre fungerar som den Musse han en gång var.

Vi har pratat med några djurkommunikatörer som båda säger att han verkar förvirrad och att han på något sätt verkar följa ett gammalt felaktigt tankespår som etsat sig fast i hans sinne.

Frågan är nu vad gör man? Stugan dit han gått varje gång står nu tom fram tills våren, det är igenbommat där så att man inte kan ta sig dit med bil. Ska vi låta naturen ha sin gång och bara släppa tanken på att Musse tänker komma tillbaka eller ska vi ta en väldigt lång promenad och försöka hitta honom och sedan ta hem honom och börja om igen? Eller ska vi leta upp honom och ta honom till veterinären?

Jag tycket att de här frågorna är övermäktiga. Jag är en enormt stor djurvän och jag hatar verkligen den delen av djurhållning som innebär att vi måste besluta om djuren ska fortsätta att leva vidare eller om de ska somna in. Jag tycker inte att det är rätt att vi ska behöva ta de besluten, de är för stora och för svåra och på något sätt anser jag mig inte ha den befogenheten att bestämma över liv och död. Samtidigt vet jag att det ibland är det största gåvan man kan ge till ett älskat djur. Om djuret som i Kings och Morris fall blir obotligt sjukt och har ett svårt lidande att se fram emot, att i stället ge dem ett fint och värdigt avslut tillsammans med familjen under bra omständigheter.

Vad tycker du? Har du varit med om något liknande? Har du med haft en katt som helt plötsligt blivit främmande för dig? Då kan du väl vara snäll och dela med dig av det och berätta vilken lösning du valde?

Susanne

Annonser

9 reaktioner till “Vad ska vi göra med Musse?

  1. Katter kan ju oxå bli dementa, då ska man ju hålla dom innanför stängsel om dom ska va ute. Men Musse verkar ju vilja va ute och gå som han själv vill, så han skulle kanske inte trivas. Å andra sidan är inte åtta år mycket för en katt. Men han verkar ju inte må bra. Jag skulle leta reda på honom och sen ta bort honom. Vet att det är jätte jobbigt, men man vet ju aldrig om han kan hitta mat nu när han inte är sig själv längre. Vi har en katt som inte trivdes hos oss längre, han valde och bo hos grannen. Jag frågade dom om det var ok att han bodde hos dom och dom blev överlyckliga men jag grät inombords. Men en katt kan man aldrig äga dom väljer själva vart dom vill bo. Hoppas att det går bra hur ni än gör

  2. Vilken rörande historia!!! Förstår hur jobbigt det måste vara att inte veta vad som hänt Musse som fick honom att vända så tvärt i betéendet. Min personliga åsikt är att leta rätt på honom och sedan låta honom somna in… Han protesterar ju mot någonting och oftast brukar det vara så att katter som varit väldigt nära med sin familj helst vill gå ifrån hemmet för att dö. De vill inte att familjen ska se. Vi hade en katt som varit med mig hela livet, en majdag gick hon bara ut och kom aldrig mer tillbaka.. Hon var väldigt gammal!!! Vår familj var ledsen en lång tid efteråt men med tiden insåg man att det var av kärlek hon gjorde det. Önskar er all lycka till!!! Många kramar Simone

  3. Tina Pettersson Så sorgligt! Katter brukar ju bo där det ges mat, sägs det, inte pga av oss ägare!!:O Nåt är det som oroar, driver honom helt klart!! Om jag var som du skulle jag åka dit med mat en period. Bara vänta och se. (Skulle däremot inte ta bort ho…nom om inte en vet. sagt att det är nåt allvarligt fel.) Men många går ju katter iväg från hemmet om de vet själva att de ska dö…
    Önskar er lycka till!

  4. Hej!

    Ja jag känner att han har halkat in i gammalt felaktigt ”spår” som han inte kan släppa. Jag tror att något händ den första natten, kanske en attack av något slag som gjorde honom skrämd och förvirrad. Flyttar ni kommer ni att komma iordning med honom, men det förstår jag inte är så lätt att göra bara hipp som happ.

    Lycka till och kram//Tessilago

  5. Hej!
    Musse verkar deprimerad och vilja protestera mot något, och det första som slår mig att det kanske har med pudelvalpen att göra? Att han känner sig undanskuffad? Nerputtad i ”hierarkin” av hunden som äter upp maten? Min erfarenhet av katter är att de ogillar förändringar, t ex i det här fallet ny familjemedlem, flytt av matskål osv.Han verkar vilja att det ska vara som förut annars flyttar han. Har själv nästan alltid haft katt, och när vi hade flera katter var rangordningen väldigt viktig, t ex den som var högst i rang åt först, hade bästa sovplatsen osv.

    Jag skulle inte ta bort honom, utan försöka fundera på vilka förändringar som föregick detta. Har ni fler djur och hur ser rangordningen ut?
    Hoppas det löser sig, annars försök att hitta ett nytt hem till honom där han får vara nr 1.

    Lycka till!

    1. Hej Ylva och tack för ditt svar.
      Nej ”pudelvalpen” är 1,5 år och alla förändringar var väldigt länge sedan. Det var ju över 6 månader sedan vi bytte plats på maten och det har fungerat i 4 månader. Musses förändring kom efter det att han varit borta i två veckor, precis som om det hände något med honom under den perioden.
      Vad det gäller rangordningen bland djuren så är Musse och har alltid varit högst upp. Han skrider fram som en kung och alla de andra djuren flyttar på sig. Ibland ser det jätteroligt ut när Musse får för sig att han ska ligga i hundsängen… Då ligger det en liten orange boll mitt i en jättesäng och runt om på golvet ligger hundarna. De skulle aldrig våga sätta sig upp gentemot Musse. Det är likadant med kattflickan… Hon försöker ibland, men då trycker Musse ner henne på plats igen…
      Susanne
      När pudelvalpen kom till familjen försökte han leka med Musse, och det var inget bra drag! Musse visade direkt vem det var som bestämde och om någon ”glömmer” det så hör man Musses djupa ”morrande” när han varnar att ”Snart smäller det!”

  6. Hej Susanne .
    Ett epilepsi anfall utlöst av ett slag mot huvudet eller en växande tumör är min omedelbara reaktion på kisens senario kom till mig direkt, symtomen efter är ett märkligt beteende att inte känna igen familj bostad inte vilja äta kissa o bajsa överallt som en minnes förlust kan hålla i sig allt i från nån timme till ett par veckor .

    Epelipsi anfall kan komma tillbaka med samma senario igen.Troligen har han vaknat upp efter ett anfall på grannens tomt och trott sig bo där ,Dom är inte alltid synliga men ibland väldigt kraftiga och djur känner ofta på sig innan dom kommer och drar sig undan (vet av erfarenhet efter en hund med epilepsi )…kram från Helene (du vet vem jag är )

  7. Jag tror det har med valpen att göra. Prova med att ordna med hundpassning, ställ tillbaka maten och se, nästa gång ni får hem honom. Vad ni ska göra vet jag ju inte…

  8. Ps Vill börja med att säga, jag stavar som en kråka. Men jag är lika glad för det. Och tack för det du delar med dig…..:-)
    Hej jag har Läst din berättelse om er katt. Jag skickade även en kopia till en vän. Vi brukar diskutera våra olika kännslor för varandra jag bad henne att läsa vad du har skrivit och sedan känna efter vad hon får för känslor och tankar om det hela. Sedan säger jag vad jag fick för känslor och tankar…

    Jag har inte läst vad andra skrivit här, Ännu, för att inte bli påverkad av vad andra skriver.

    Våran första tanke var att du ska låta katten få gå till det huset som tydligen drar honom dit. För nu är ju ändå damen inte där så då kan han ju få vara där tycker jag iallafall. Prova att när han är där studera honom, vill han kanske säga dig något ta med dig piknikkorgen tillbringa några dagar där tillsammans. Studera honom vill han säga dig något, hur beter han sig osv. Naturligtvis ska du hem emellanåt. Kanske har du inte denna tid, men har du det så prova studera honom. något är det ju som drar honom dit.. Men vad, ja det är fråganf.vi får även tankar som blir en liten fråga till dig. Du är vad jag läser Medial Har du frågat någon från andevärlden? Jag som är en sökare tycker att de om någon skulle väl kunna ha något litet svar om varför, hoppas på det iallafall.

    Sedan så fick vi båda en känsla av att din katt är sjuk du ska gå till vetrinären & låta honom undersökas och rönkad, för det kan ju vara så att din katt kan lida av Canser, som sitter någonstans i hjärnan och gör han vilsen. Men så fick vi även upp att han kan ju kanske lida av demens. För hans beteénde visa ju tendenser till att kunna vara det. sjukdomen får ju då för sig saker som inte stämmer med värkligheten. Och som visar sig just nu i Musses liv, Hans tankar värkar blanda ihopa många olika tankar och upplevelser som har blivit ett falsk sanning för honom och i denna sanning så är det något som drar honom till huset kanske har han hafft en speciell upplevelse där förrut som gör att han vill dit.
    Men sedan kommer då en fråga som lyder såhär. Ja Om det nu är så att han har sjukdomen demens, ja då anser jag iallafall att katten är sjuk och mår inte bra i sin sjukdom, för det ser du ju nu i hans beteénde, och då har du ett beslut att fatta, vad gör jag nu när han lider av en sjukdom som han faktiskt inte mår bra i.
    Vad jag hade gjort i en sådan situation som den här , är att han har blivit sjuk i demens, det visar sig ju i hans beteénde att han inte mår bra, då hade jag iallafall inte låtit honom få fortsätta att lida.
    vill tillägga att då vi diskuterade demens så rös jag i hela kroppen..
    Vi Eva & Petra hoppas att ni finner den bästa lösningen för er alla, men ge honom lite tid vid huset kanske är det något han vill säga eller visa dig,

    Vi tänker på dig och ger dig vårat stöd kram Eva & Petra ”LYCKA TILL”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s