Jag tänker kärlek och allt blir bara bättre och bättre!


Trots all ledsamhet över Musse, har helgen gått i glädjens och kärlekens tecken!
Fredagskvällen gick i mysets tecken med hela familjen i dubbelsängen framför TV:n med godis och popcorn. Lördagen inleddes som planerat med tårtbak och kakbak. Barnen är jätteduktiga på att baka och snart kan de göra kokostopparna alldeles själv! Sedan kom gästerna och vi hade en trevlig lördagskväll med mycket skratt och inte minst mycket tårtätande! Vi hade skojat om det hela veckan, så jag gjorde tre normalstora tårtor, fast jag satt ihop dem till en jättetårta.

Mitt i det här hördes det plötsligt ett jättebrak uppe från tredje våningen. Alla reagerade och när vi sa att det var normalt i det här huset, övergick samtalet till dels andar, dels till vilket slöseri det var att hela tredje våningen nu står tom och öde.

Vi har flera gånger pratat om att hyra ut någon eller några av lägenheterna, men jag har alltid sagt nej. Min situation som den är idag, är oftast ganska stressad och pressande. Bara tanken på att det skulle komma ännu fler krav och ännu mer press på mig, gjorde att jag sparkade bakut direkt. Hålla trädgården fin för att hyresgästerna skulle trivas, skotta snö och sanda trapporna så de inte halkar, tysta ner barnen så de inte stör och så vidare och så vidare i all oändlighet.

Visserligen gör man ju detta ändå, men då gör man det för sin egen skull, när man hinner och när man känner för det. Det är väldigt stor skillnad mot att göra det för att man måste eller för att någon annan inte ska klaga på en.

Nu kom samtalsämnet upp igen och slutresultatet blev detsamma… Sedare på kvällen när alla gästerna gått utom två, tog samtalet om andar och medialitet fart igen. Det är oftast mycket frågor kring det och det blev en riktigt mysig kväll med både andebesök, budskap och igenkännande dofter.

Söndagen skulle bli en tvättdag. Tvätthögen var gigantisk och vi hade desutom en skolväska och ett par skor som skulle försöka saneras från kattkiss. Visst, vi startade en maskin, men sedan sprack planeringen.

Grannarna ringde och bjöd över oss på fika och tanken på en trevlig eftermiddagsfika kändes mycket trevligare än kattkissanering. Sagt och gjort så lämnade vi tvätten åt kvällen och morgondagen och gick för att ha lite trevligt istället.

När jag lämnade fikastunden, fem timmar senare, med väldigt trötta barn, nästan hoppade jag hem av glädje.

Jag har funderat fram och tillbaka hur jag skulle lösa det här med huset. Så som vi hade det kändes inte bra! Att ha en tom övervåning som bara står där och dessutom kostar en hel del i uppvärmning, kändes inte bra! Förr när det bodde människor i alla lägenheterna, var det liv i huset. Men de sista åren har det känts som om det ligger ett tungt nästan ”dött” lock ovanpå oss och energierna har liksom stannat upp. Eftersom jag känt att jag inte orkat med mer krav och därför inte velat hyra ut lägenheterna har det ju gjort det till ett moment 22, där jag tittat lite då och då på andra hus och funderat på om vi skulle flytta till något mindre utan en tom tredje våning. Samtidigt har det känts det totalt omöjligt att flytta ifrån mitt drömhus…

Men igår kom lösningen! Grannen hyr en alldeles för liten lägenhet i ett hus som nu ska säljas och med nya hyresvärdar vet man ju inte riktigt hur det blir. Eftersom det började med ett jättebrak på vår tomma tredje våning och pratet kom igång om det så tändes tanken hos dem att de faktiskt skulle kunna flytta hit.

Efterhand som vi pratade om det kändes det bara bättre och bättre och bit för bit mot en helt underbar lösning fogades samman. Tilläggas här kan att grannen är väldigt energisk och verkligen ingen gnällmänniska! Är det halt på trappan, skottar hon och sandar den. Hon skulle aldrig få för sig att komma till oss och gnälla eftersom det var hon som råkade kliva ut genom dörren först och det inte var skottat.

Grannen har tre barn i ålder med mina, hon har hundar, katter och diverse andra mer eller mindre otäcka djur och framför allt så känner vi varandra sedan 4 år och vet hur vi tänker och tycker om en hel del saker.

Så om två veckor – eller som barnen glatt utropade när vi berättade det för dem – om en vecka och 5 dagar flyttar de in och då kan man snacka om att huset fylls av liv. Känslan i det här är så fantastisk! ALLA är glada! Barnen är överlyckliga att vi nu ska bli så mycket grannar att vi bor i samma hus, grannen är överlycklig över att få större plats och vi är överlyckliga över att energierna nu sätter fart och det blir liv och rörelse i hela huset. Att det sedan blir en extrainkomst varje månad är ju ännu bättre…

Det hjälper faktiskt att tänka kärlek!!! Lösningar och resultat som jag bara inte trodde fanns bara dyker upp från ingenstans och jag är bara SÅ glad!
Tack Kosmos och tack Kajsa för att jag fick låna boken som vände upp och ner på min nedåtgående spiral och fick mig att tänka kärlek istället för negativitet.
Susanne

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s