Nu har topplocket flugit av!


När jag började med mitt kärlekstänkande tog allting fart… Plötsligt omgavs jag av glada positiva människor som smittade med sin glädje och plötsligt blev allt så kul! Sedan hände det massor i rask takt…

Vi har under ett tag nu funderat på om vi skulle flytta. Jag har kollat på en hel del hus, men det finns ju faktiskt inget som går upp mot det här drömhuset som vi bor och arbetar i nu. Visst, här finns massor av saker som jag skulle vilja byta ut eller ännu hellre byta bort, men här finns också något som jag tror är unikt för det här huset… Energin! Den bubblande, glada, nyfikna, nästan naiva energin som genomsyrar huset… den tror jag faktiskt mig inte kunna vara utan!

Men… Vi arbetar ju på första våningen och bor på andra våningen. Tredje våningen har lägenheter som vi bland annat använt till gästrum och i den ena lägenheten bodde min mamma och pappa medan de levde. Sedan först mamma och sedan pappa gick bort har tredje våningen blivit en tom och sorgefylld plats. Till en början var det svårt att hantera att gå upp där, men efterhand har det blivit lättare. Längs med hela trappan upp satt där en handikappshiss som mamma fick använda sig av den sista tiden hon levde.

Under det sista året har jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det har varit som känts så tungt och trögt, men för ett tag sedan fick jag klart för mig att det var det tunga ”locket” av stagnerad, trög och sorglig energi som låg som ett lock över hela huset och det var precis som att locket tryckte ner oss… Hela tiden sa jag att jag egentligen inte ville flytta, men jag ville inte ha den där tredje våningen… Inte ens då förstod jag var det egentligen var som jag själv sa…

Vi har även pratat om att hyra ut lägenheterna, men inte ens det ville jag. På något sätt kändes det inte bra… Känslan av att bo i ett eget hus försvinner ju om man får en massa hyresgäster som man ska ta hänsyn till och sedan ska man inte tala om alla krav som tillkommer… Skotta innan hyresgästerna ska gå ut, sanda, byta glödlampor, fixa element osv osv… Jag har vare sig tid, ork eller lust till att få mer krav på mig… Med 4 barn, djur, företag och ett arbete som börjar kl 8 varje dag och slutar klockan ett på natten, sju dagar i veckan… Var ska jag peta in fler uppgifter???

Men nu med kärlekstänkandet blev det plötsligt fart på det hela… Efter en trevlig födelsedagsfest dröjde sig grannarna kvar och det blev en trevlig kväll tillsammans. Kvällen fortsatte med en planerad fika dagen efter och helt plötsligt var vi och huset med nyinflyttningplaner. Samtalen fortskred och när allt var genompratat och genomtänkt, bestämdes det att grannen med sina tre barn – i samma ålder som våra egna barn – tre hundar, tre kattor och massor av andra konstiga djur, flyttar in på tredje våningen.

Med det kommer det inga krav! Tvärtom får jag hjälp med allt det som jag oroat mig för. Grannen älskar att påta i trädgården, hjälper gärna till med att skotta och sanda, barnen får lekkamrater i huset och det bästa av allt är att vi har samma syn på hur man hanterar barn, djur, relationer osv och detta har vi redan använt oss av under de fyra år som vi redan varit grannar – fast då på lite längre avstånd från varandra.

Så fort vi bestämt oss, lättade energilocket! Glädjen kom tillbaka i huset och förväntan över att återigen höra att det fanns fler än vi i huset, gjorde att allt började kännas lättare och lättare. Vi fick hjälp med att montera ner handikapphissen och först när den försvann insåg jag vilket sorgemonument den varit… Förväntan inför inflyttningsdagen har varit stor. Barnen (och jag…) har räknat ner dagarna och idag är det dagen med stort D!

Nu sitter jag här på mitt kontor vid datorn och skriver, alla sex barnen sitter vid vårt köksbord och käkar mellis, flyttlass efter flyttlass stannar utanför mitt kontorsfönster och alla tillgängliga vänner hjälper till att bära. Varv efter varv upp och ner i tre trappor är inte det lättaste…

Allt det vi sagt de senaste veckorna, allt det vi planerat, hur kul det ska bli, hur vi ser fram emot det, liv i huset igen… Allt det startar NU!

Så nu ska jag lämna datorn och kontoret och bege mig uppåt! Eftersom lillgrabben fyllde år i veckan ska vi ha lite festligt ikväll. Kan en tung flytt med massor av trappspringande avslutas bättre än att bli inbjuden på kaffe med nybakade kokostoppar, nybakad tårta – Susanne Special Extragod – och trevligt sällskap och massor av skratt? Jag tror inte det…

Från och med nu så har det tunga topplocket försvunnit och det är åter glatt med liv och rörelse i huset. Jag ser verkligen fram emot denna positiva förändring och jag ska verkligen flyga med energierna när de lättar! Var beredd Kosmos!!! Nu kör vi inte bara med kärlekstänkande utan nu lyfter vi!!!
Susanne

Annonser

En reaktion till “Nu har topplocket flugit av!

  1. Hejsan !
    Vill bara tala om att jag varit här och att jag gillar dina blogginlägg , härligt att läsa om kärlekstänkande och hur allt funkar . Så började jag med för 8 mån sen och tja , allt händer mig nu och jag är så glad .

    Kan man länka till dig ?
    Önskar dig en härlig helg , ljus & kärlek sänder jag
    // Florence

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s