Välkommen till en ny bloggstart….


I morse när jag startade mitt arbete, hade jag fått ett mejl från WordPress om att det var dags att förnya prenumerationen på domännamnet susannefryhl.com

Wow… Min blogg… Den som jag älskade att skriva i, men som plötsligt avstannade när mitt liv började gunga… Jag klickade in mig och började läsa… Vem var denna person som skrivit allt detta??? Visst… Jag känner ju igen alla de faktiska detaljerna, men beskrivningen av mig??? Var det verkligen jag? Det är bara några år sedan, men att man kan förändras så mycket?

Jag har precis skrivit det första blogginlägget för Änglaviskningar på anglaviskningar.com och där berättar jag just om de stora förändringarna som vi alla står inför och som hänger över oss alla vare sig vi vill det eller ej… När jag sen går vidare in på min egen blogg får jag allting jag skrev om, rakt upp i ansiktet… Här har det verkligen varit STORA förändringar…

Jag sitter här och försöker tänka ut något som inte förändrats, men jag kan nog inte komma på en enda sak… Den första stora förändringen kom nog med att jag separerade från min partner. Det var nog då som det hela startade. Sedan under tiden som jag levt ensam med mina barn och djur har förändringarna duggat tätt… Många har sett totalt omöjliga ut att antingen lösa eller ta sig ur helskinnad, men jag sitter fortfarande här 🙂 Hel och som en betydligt bättre människa än jag någonsin varit…

Den största förändringen jag åstadkommit är nog i mig själv… Förr var jag alltid driven… Driven av något, till något… Allting kunde alltid bli lite bättre, lite mer eller lite mindre… Ingenting var lagom. Lagom fanns nog inte ens i min vokabulär. Jag var hela tiden ett snäpp framför. Jag levde i morgondagen med alla dess förväntningar, vare sig de var positiva eller negativa och jag missade hela tiden nuet. Att leva så gör att man hela tiden lever i en konstig stress för att man vill hoppa till nästa steg och tålamod existerar inte…

Idag är jag verkligen lagom eller kanske lite bättre uttryckt, nöjd… Jag har släppt gårdagen, jag planerar det jag måste, men annars låter jag morgondagen komma av sig självt, med det den bär med sig… Själv är jag i nuet! Det är ganska jobbigt att tvärvända så i sin livsuppfattning och sin tillvaro, men det var verkligen värt det…

Jag kom ofta på mig själv med att skynda på barnen, att rusa vidare till nästa punkt, tills en dag då jag verkligen kände att det enda sättet att vara riktigt lycklig, att njuta av livet, det är att göra just så som barnen gör, att vara och leva i nuet… Inte bara under en kort promenad i skogen utan hela tiden, i varje situation och i varje sekund.

Gårdagen har redan varit, den är färdigskriven… Morgondagen kan vi bara sia om, aldrig veta 100% säkert… Nuet däremot, DET kan jag påverka. HELA tiden, varje sekund kan jag välja om jag vill vara glad, eller ledsen, se saker positivt eller negativt. Sedan kan jag må efter mina val… Är jag glad och positiv mår jag och min omgivning bra… Är jag ledsen och negativ mår jag och min omgivning därefter… När jag insåg det var det inte så svårt att ändra och börja tänka om…

Visst gjorde jag misstag på resan… Visst trillade jag tillbaka i mina gamla spår, men det blev längre och längre mellan misstagen och även om jag fortfarande trillar dit ibland, ser jag det ganska så direkt och då har jag verktygen för att vända rätt igen och hoppa tillbaka i mina nya glada, positiva spår…

När man lever i nuet, är framtiden ett blankt papper. Det finns massor av färgglatt bläck som det kan skrivas med och den stora skillnaden mellan mig då och nu, var att mina framtidspapper då var fullklottrade med farhågor, rädslor och begränsningar. När dagen verkligen kom, fanns det inte plats att klottra dit så mycket mer på dem. Det är ganska fantastiskt egentligen, när man tänker efter… Att bara mina tankar kan göra så stor skillnad… Idag finns det nästan inget alls klottrat på mina framtidspapper! Visst, en och annan tandläkartid eller annat som måste planeras, men inget mer! Mina papper är helt tomma, förväntansfulla och redo att skrivas ner en massa glada, positiva och roliga upplevelser på 🙂

Skulle jag sedan gå tillbaka och jämföra mina gårdagar då och nu, skulle det bli en milsvid skillnad på hur jag mådde då och hur jag mår nu. Det läskigaste i det är att då tyckte jag faktiskt att jag mådde bra… om bara…
Jag hade inte en aning om att allting kunde bli så mycket bättre, med så lite förändring som en förändrad tanke, en inställning.

Det är inte utan att jag ibland undrar hur det skulle varit… Om man hade haft den inställningen redan då… Hur skulle det då blivit? Men det är en ganska så onödig undran… Hade jag inte mött de människor och de situationer jag mött under mitt liv och gjort det jag gjorde och regerat som jag reagerade då, skulle jag inte varit den som jag är idag.

Då kunde man kort beskriva mitt liv med: Stress, krav, rädslor, oro, begränsningar och planering.
Idag är det: Harmoni, glädje, spänning, förväntan, frihet, kravlöshet och avslappning.
Kan det bli bättre?

Så här kommer en kort presentation av mig, mitt nya jag, som kommer att skriva den här bloggen i fortsättningen.

Jag heter fortfarande Susanne Fryhl 🙂 och kallas för Suss av mina nära vänner.
Jag har fortfarande mina fyra fantastiska barn, men de har hunnit bli lite äldre… Lucas, minstingen blir snart 10 år, tvillingtjejerna Saga och Tuva har hunnit bli 11 och största sonen Christoffer är 24.

I familjen ingår även våra underbara djur: Hunden Superman och katterna Cosmos, Sekhmet och Lilleman.
Superman är en glad, mjuk liten blandras av alla möjliga sorter. Cosmos är en Perser/Norsk Skogskattblandning. En bestämd herre med Perserns tjurighet och starka vilja att bestämma själv.
Sekhmet och Lilleman är Main Coons, Sekhmet är en tjejkatt som har valt barnen som sina favoritmänniskor och Lilleman är en äldre kattherre som sover på min huvudkudde om nätterna, med en tass på min axel. Han följer mig vart jag går och när jag arbetar ligger han på skrivbordet bredvid mig.  Ofta har jag alla tre katterna på skrivbordet och det är inte ovanligt att det står små konstiga meddelanden på skärmen ibland när en katt ”råkat” kliva på tangenterna…
Häromdagen lyckades Lilleman med konststycket att sova bredvid tangentbordet och få upp en tass på tangenterna och hela tiden skifta låt som spelades på Spotify… Det tog ett tag innan jag förstod vad det var som hände 🙂

Jag är fortfarande företagsledare på Bokförlaget New Page, men jag har valt att lägga ut hela förlagsverksamheten till försäljning. Jag har ju massor av bokrättigheter både här i Sverige och i hela världen, men det känns tydligt att det är någon annan som ska ta över det nu. Hela bokverksamheten är högintressant och har många förutsättningar att kunna drivas med stor vinst om man bara vill lägga ner sin tid på det och resa till världens bokmässor och marknadsföra sig.

Jag har valt att enbart satsa på telefonlinjen Änglaviskningar och lägga all min energi på det. Hur jag än vrider och vänder mig, finns det ingen chans att jag hinner med både telefonlinjen och bokförlaget och eftersom jag väljer att prioritera familjen, barnen och vår tid tillsammans, måste jag då välja bort bokförlaget.

Jag hoppas bara att jag snart hittar en köpare som kommer att älska böckerna lika mycket som jag gör och som kommer att vilja fortsätta på samma väg som jag varit – fast i sin egen takt och i sin egen form.

I min dröm har jag sålt bokförlaget, fått tillräckligt med pengar för att kunna byta taket på mitt hus och sedan arbeta med telefonlinjen och själv hinna med att vara inloggad och hjälpa våra kunder.

Här i mitt nya liv, har min andlighet fått ett rejält uppsving. Att leva i nuet och i glädje och harmoni, verkar vara den perfekta miljön för andlig utveckling. Jag har ju länge arbetat med tarotkorten och det känner jag att jag behärskar bra. Men nu när allt är i harmoni vaknar de andra gåvorna en efter en och idag kan jag utan problem se, kontakta andevärlden och kommunicera med dem på andra sidan. Jag ser och känner av andra människor på ett helt annat sätt än tidigare och just det var en av de saker som jag önskade att jag kunde innan… i mitt förra liv 🙂

Jag ser verkligen fram emot den dagen då drömmen är sann och jag har släppt taget och lever fullt ut som jag önskar, vill och längtar efter…

Jag ska fortsätta med mitt bloggande – jag älskar att skriva – och om du vill får du gärna följa med mig här på min nya resa. Jag är fylld av nyfikenhet och positiv spänning på vad resan innebär, men med ett lugn, som gör att jag stannar här i nuet tills jag och nuet kommer framåt, tillsammans och till fullo upplever, lever och njuter av varenda sekund.

Vi hörs igen om ett tag 🙂
Kram
Susanne

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s