20 dagar senare…


Jag kan verkligen inte sluta förundras över livet, Kosmos och tankens kraft! Det blir väldigt påtagligt när man bloggar och faktiskt kan gå tillbaka och läsa svart på vitt…

Under det senaste åren har jag jobbat med Kraften, med mig själv och med mina tankebanor… Det gäller ju att hålla sig över de 51% av positivitet som behövs och det är inte alltid det lättaste.

De senaste månaderna har det dock gått mycket lättare. För varje negativ sak eller situation jag råkat ut för, har jag aktivt tänkt efter: ”Vad finns det för positivt i detta?” ”Vad i detta kan jag vara tacksam för?” I början känns det ganska jobbigt, men efter ett tag blir det lättare för att sedan på något sätt gå på automatik.

Med detta tänkandet började energierna sakta men säkert trilla på plats. Allting var precis som vanligt med upp och nedgångar, men inuti, där kändes det annorlunda. Det var tryggt på något sätt, som att jag hittat ett lugn i kaoset, en plats där jag kände harmoni… Jag försökte analysera den känslan och kom fram till att det bästa sättet att förklara det på är med TILLIT. För varje gång blev jag lugnare och lugnare och till slut VAR jag tillit…

I min iver att tänka positivt har jag i över ett år, försökt att hela tiden analysera och specificera VAD det är jag önskar mig. Gärna så exakt som möjligt… När man då efterhand kommer på det ena efter det andra, kommer man till slut till en punkt då man inser att alla önskningar faktiskt blir en omöjligt kombination att få ihop. Samtidigt kände – i alla fall jag – en oro för att jag kanske önskade fel saker… Tänk om det inte var det jag trodde som jag egentligen önskade… Vad händer då?

Så jag släppte… En dag bara bestämde jag mig för att släppa alla önskningar och allt längtande. Känslan som då infann sig var helt otrolig. Jag var verkligen i nuet, önskade mig inget, längtade inte efter något utan jag bara var! Det var som att allting plötsligt fick balans. Det var inga krav, inga behov utan bara en tillit. Kommer det något så kommer det. Kommer det inte så kommer det inte. Och båda alternativen ingav en lika stor nöjdhet. Jag HAR det ju bra, jag trivs med mitt liv och allt som omger mig. Eftersom jag faktiskt inte ens var riktigt säker på vad det var som jag önskade mig, släppte jag även det. Om nu Kosmos vet allt, måste ju Kosmos skicka mig det jag faktiskt behöver och önskar – på djupet, därunder alla vardagliga konstiga tankar. Det kanske inte alls är det jag tror, men jag hade full tillit till att Kosmos visste bättre än jag gjorde.

Sen gick det snabbt…

Jag hann knappt landa i mitt nya tillit-tillstånd förrän det började hända saker. Allt gick i speed och jag bara stod där och förundrades. Det ena efter det andra hände, det ena märkligare än det andra och jag bara var i tacksamhet och tog det till mig. Istället för att behöva fundera och oroa mig för önskningarnas innehåll, kunde jag nu istället bara stå och konstatera att ”Jo, det var faktiskt precis det här jag önskade mig”. Saker, personer och situationer jag aldrig tänkt på och som jag faktiskt inte ens visste fanns…

Så nu sitter jag här, fortfarande i tillit och nästan håller i mig medan Kosmos fyller min tillvaro med allt jag verkligen önskat mig. Det känns som att mitt liv är ett stort pussel och bit efter bit bara kommer flygandes genom luften och lägger sig på plats. Jag behöver inte göra någonting alls, bara sitta och titta på hur bitarna lägger sig på plats och hela tiden känna den fantastiska glädjen och förväntan som finns i att: Nu löser allting sig… Det är dags nu…

Samtidigt missar jag ibland och börjar fundera på hur jag ska uppnå det jag önskar mig, längtar efter och genast förändras känslan och blir lite mindre tillitsfull och mindre positiv. När jag väl kommer på att jag är på fel spår och släpper även det, då kommer det bara – lösningarna och just det jag önskar…

Det är helt fantastiskt och jag kan bara säga det som så många sagt till mig innan – Släpp dina önskningar och ha tillit! I många år har jag inte kunnat ta de orden till mig, men plötsligt en dag kunde jag och nu kan jag inte förstå hur det kunde vara så svårt att släppa kontrollen och bara vara…

Men det fungerar! Om och om igen, gång på gång! Nu går jag omkring i ett alldeles fantastiskt lyckorus och bara ÄLSKAR! Älskar livet, Kosmos och allt det fantastiska jag omger mig med 🙂

Många kärleksfulla kramar tills vi hörs igen!
Susanne

Annonser

4 thoughts on “20 dagar senare…

  1. Tusen tack!!! för din blogg. Den lyfter mig. Och bekräftar mig. Jag känner till punkt och pricka igen mig.
    Och jag behöver människor som liksom Aktivt Ägnar sig åt Ljuset. Ibland känns det som att det är nästan förbjudet, ett slags socialt tabu. Men det är ju så mycket intressantare och roligare! Det är inte det att det saknas elände i världen, och jag ägnar mig gärna åt sådant elände som jag kan göra något åt, men i övrigt vill jag hellre syssla med att odla mitt ljus, så att jag orkar göra någon skillnad där jag kan.
    Tack igen. Du inspirerar mig.

    Jannika

    1. Tack Jannika! Jag var så tveksam till om jag skulle publicera det eller ej när jag skrivit det, för det kändes kanske lite FÖR djupt och FÖR udda, och precis som du skrev lite socialt tabu… Så din kommentar värmde verkligen! Kram!

  2. Så underbart att höra S ! Så bra skrivet:-)
    Så glad för din skull !Får jag dela din blogg till mina vänner ? Tror att många känner igen sej i dina ord och kan bli peppade av att få läsa 🙂
    Kram Stina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s